sen du lämnade oss älskade vän... Ja minns de precis som de hade hänt igår... Jag o många med mig saknar dig nått otroligt... Men du kommer alltid leva kvar i våra minnen och våra hjärtan...

Konstigt... Vissa dagar har jag fortfarande så otroligt svårt o lyssna på dina låtar trots alla år som gått... Men dom står mig varmt om hjärtat...
Hade v elatt hälsa på dig idag men jag tar mig inte dit :( så det blir att tända ljus för dig här hemma ikväll min vän...

En månad har nästan gått sen jag skrev här sist.. Jag går fortfarande hemma...Sjukskriven till sista sep sen får vi se. Vet inget om jobbet än... Allt är en enda röra känner jag.. Men va där idag o ska börja va där lite varje dag eftersom ja mår bättre av de... Saknar mina älskade arbetskamrater o jobbet som fan just nu...

Utanför mitt fönster skiner solen o mina tankar fladdrar iväg.. Har legat mestadels i sängen idag o tänkt en massa.. På hur livet varit, hur det är o hur det kommer att bli...

Ja mår iaf bättre av min nya medicin även om de känns som om ingen förstår mig.. ett spel för galleriet lixom.. men ja orkar inte bry mig... de får va som de e nu bara ja står pall så...

Nu ska ja fortsätta lite med maten så mina hjärtan får middag innan  läxorna...

Ta hand om er därute nu <3

för båda mina barn idag... Lilltjejen börjar förskoleklass och har nu gått ifrån dagis.. Känns aningen skumt att inte gå dit nått mer o lämna o hämta barn när ja gjort det i 5års tid... Pojken börjar 4an...

Igår kväll var han så himla ledsen men han lugnade sig efter ett tag när jag låg och pratade med honom... Idag var det kämpigt men vi försökte och till slut gick det bra att lämna honom i skolan... De gör så jäkla ont i hjärtat o se honom må såhär... Kommer bli en tuff period men vi får ta en dag i taget helt enkelt...

Ja fick ringa vc igår igen :/ Min medicin har bara gjort mig sämre nu o ja har sån ångest o såna mardrömmar så de finns inte... Trött på o grina för minsta lilla... Börjat riva upp mig för o få bort ångesten... Något jag inte riktigt kan hejda :/

Saknar jobbet o mina arbetskamrater så innihelvete... Antar att jag ändå inte kommer ha något jobb kvar när det väl är dags att gå tillbaka... ja vet att alla tycker att ja ska va hemma tills ja mår bra men ingen förstår hur mycket jobbet faktiskt betyder för mig heller... älskar ju min lack jue <3

Saknar min underbart bästa fina vän också... Inte ett ord på hur länge som helst... de gör så jävla ont... tänker på henne varenda dag och undrar vad de va som hände... För ja vet helt ärligt inte...

Nu får vi se i em vad barnen säger om första dagen i skolan...

Själv har jag möte his psyksköterskan igen eftersom ja började med ny medicin igår och dom kände att jag nog behövde gå dit.. Är väl de i princip som står på schemat idag....

Ta hand om er därute nu

Nu gått och jag har hållt mig härifrån ett tag... Jag har helt enkelt inte orkat...

Har hänt endel.... Både positivt och negativt... Men jag orkar inte dra upp allt här..
Sonen har börjat medicineras nu och har gjort ett tag. Det är en ytterst lite bättre förändring men det tar ju några månader innan medicinen är inställd och ger full effekt...
Jag har kraschat jag med så nu går även jag på piller.. Vilket inte hjälper ett jädra skit än :( Men hoppas på att vc kan hjälpa mig i veckan om det finns tid så jag kan komma dit.

Mycket mycket tankar har jag... Sonen vill bara vara inne. Iaf fått med honom till sjön några få gånger vilket har varit helt fantastiskt roligt... Men resten av tiden spenderas hemma :(

Är så jäkla ledsen o besviken på nästan alla runt mig. Dom vet vilka problem både jag och sonen har men de känns som om alla skiter fullständigt i oss.. Jag med mitt psyke o som saknar jobbet o komma hemifrån lite o så sonen som man måste va hemma med (även om ja åker bort en snabbsväng då  o då) O mina nära inte ens kan ta upp telen, slå en pling o fråga hur det är.. de gör så jävla ont ska ni veta.. Kanske orkar dom inte med oss (vikket ja iofs kan förstå) men nu har jag vabbat en månad o nästan ingen kommer hit.. o inte ens ringer :( Ändå säger alla att det är bara att ringa om det är nått. Vissa dagar (tyvärr ganska ofta) när jag mår som sämst blire ju inte riktigt att man ringer runt o säger till folk att hörredu nu mår ja skit...
Nä de hade känts lite bättre om folk faktiskt bara kunde slå en pling o säga att nu kommer jag/vi... men nä då..

S¨jävla less på folk som säger att dom ska finnas där o sen när vi har de som jobbigast så finns i princip ingen...

Har min underbara vän o min underbara systerdotter som alltid finns här tack o lov <3 Det är faktiskt dom enda som funnits och framför allt FINNS oavsett hur vi mår.. Vet inte vad jag skulle göra utan dom just nu..

Känns som om ja bara gräver mig längre o längre ner men ingen förstår... Till o med längtar tills min psyksköterska kommer tillbaka från semestern så ja får gå dit en stund... Hon lättar upp mitt hjärta även om det bara är för en stund då när jagä r där. Hon får mig att tänka lite annorlunda men det är så himla svårt o hamna i de mörka igen :(

Ont i magen hela tiden o nu har jag haft ont i halsen i närmare två veckor.. Men jag har inte råd o gå till läkaren o hämta penicillin så denna gången får de gå över av sig självt... Så ja hoppas de ger sig snart för ja e så himla slut i både psyket o kroppen nu...

Något positivt mitt i allt elände är iaf att jag ÄNTLIGEN fått plocka kantareller... O fiskat *wiiiie*
Dock när jag är ute saknar jag min underbart fina vän... tänker mycket på henne och undrar vad de va som hände.. vad som gick fel. De gör så ont i mig att inte prata med henne. att inte umågs med henne... men nu kan ja inget göra. ja har inga krafter kvar

Se när ja orkar logga in nästa gång

Ta hand om er därute så länge

Pusssss

orkar inte... o vill helt enkelt inte mer nu... ja fixar inte de här längre...

ja bara längtar efter att få va RIKTIGT glad... men de går ju inte...

Jag verkligen ingen bra dag alls... Känner inte för ett skit o vet inte alls vart jag ska vända mig lixom.. Vill bara krypa ner i famnen, känna mig som ett barn o gråta typ...

Ja hatar o gå hemma... Det är SKITTRÅKIGT! o ja saknar jobbet som fan... Gör så jävla ont o hälsa på men inte kunna hjälpa dom.. Men snart är ja tillbaka igen med full kraft hoppas jag...

Inser väl att ja borde gjort vissa val annorlunda, men nu äre ju försent så...

Ekonomin är körd i botten så nu får ja väl snällt inse att ja hamnar i skiten jag med för ja kan inte lösa de längre.. O ja har tappat orken för att bry mig... så ja... de får bli som de blir helt enkelt...

inte så ofta som ni säkert märker...
Som vanligt händer det ibland ganske mycket på kort tid och ibland händer ingenting...

Vi tar en dag i taget.. allt med sonen står fortfarande still.. Han stänger in sig på sitt rum och vill inte va social alls i princip. Och åker vi nånstans (han kanske hänger med 1 av 20) så börjar han tjata när vi kommer fram.. när ska vi åka hem... heeela tiden... Är iaf jätteglad att han fäljde med ut till min älskade syster och svåger en stund igår...
Lekkamraterna kommer i perioder.. Trröttnar tyvärr ganska snabbt.. Men sonen orkar inte för många dagar i sträck heller. De märks på honom även om han tycker att det är kul när barnen vill leka med honom...

Ja.. o jag då... Jag har varit inne på sjukhuset... Fick åka till ett sjukhus längre bort än tänkt med ack vikken bra läkare jag fick... Kan ju inte säga att provtagning och undersökningen va så nice men nu är de gjort iaf.. Mina slemhinnor var ju tunna vid förra besöket för typ 2mån sen men nu var dom ännu tunnare trots medicinering. Så nu har jag bytt medicin så får vi se...
Cellprov, livmoderhalsprov (gjorde JÄVLIGT ont) odlingar, leverprov och en jäkla massa andra prover är tagna så nu är det bara vänta och se vad dom säger... Blev sjukskrivning direkt i över 2v sen får vi se hur allt ser ut...
Iaf skönt att nån ÄNTLIGEN lyssnade och trodde på mig.. Eller ja.. De räckte ju med att jag klädde av mig så såg ju läkaren iaf bekymret...

Skulle nån gnälla nu och inte tro mig så kommer jag dra ner byxorna o fråga om vi ska byta...
Talade även om för läkaren att jag inte mår så bra psykiskt.. Hon skulle iaf gå till botten med de här o se varför jag inte slutar att blöda... Känns jävligt skönt o ha varit där.. Tar rätt hårt på pysket o blöda så man inte klarar av att jobba...

Va på jobbet i fredas fm.. Lämna läkarintyget... Sen for jag dit på em igen då  jag skulle hämta och leverera en grej som min chef va underbart snäll och hjälpte mig med eftersom ja inte kan just nu...
Skiiitbra vart det och kunden va helnöjd :D
Tur att chefen kan hoppa in o hjälpa till när jag inte kan...
Men de gjorde ont o gå dit... Jag saknarr de så sjukt mycket.. Väntar på besked nu... Vet inte hur jag skulle klara mig utan min älskade lack... O jag tänker inte tänka i dom banorna heller förrens jag vet att jag får gå.. Tänker kämpa in till sista dan iaf... Dom vet ju vad jag går för när jag mår bra... Känns helt sjukt underbart att höra berömet och att dom är toknöjda när jag är mitt braigaKat... O snart är hon back in buissnes :D

Ja.. För några månader sen... Knackade kärleken ordagrant på dörren.. O nu är han här för att stanna =)

Fått iordning lite i trädgården.. Märks att kroppen inte vill som huvudet riktigt :( O de e inte ok :/

Nu kom hjärtat hem så nu ska ja va lite social...

Puss puss på er därute <3

hur länge ja ska orka hålla ihop... Skiten med blödningarna håller ju på än, men nu tänker ja inte gnälla offentligt mer för ja vet ju hur de lät sist... rinner de på jobbet längs benen så får de göra de nu då eftersom vissa inte tror mig... Dock har ja ont som fan... Känns nästan som värkar ibland.. Svårt o beskriva de men... De tär iaf.. Säkert mer än vad folk kan fantisera om... Medicinen hjälper inte heller så nu får de va tills de går över...

Så jävla trött på mitt psyke.. ja biter verkligen ihop.. ja kämpar verkligen för att inte balla ur... Är så ledsen över att inte få nått besked från jobbet.. allt med sonen står still o ja vet ingenting just nu... jag HATAR o ha de såhär o inte veta :(
Märker mer o mer nu att de blir jobbigare för var dag som går med allt.. Ja vet inte riktigt hur jag ska vända de heller. folk säger att ja ska kämpa på men ja orkar snart inte.. känns som om ja skulle behöva va hemma ett tag ibland.. men ja har bannemig inte råd.. går ju lixom inte runt som det är nu ens... O barnen behöver sitt så ja måste fixa de här på ett eller annat sätt... Har hur mycket som helst på min station på jobbet o de känns som om de bara väller in men ja hinner ju fan inte med...
O inatt ska jag ut o köra en panikmålning som ska gå imorrn bitti... kul.. not... men va gör man inte... är ju jag som får skiten när nått går iväg fel... Synd bara att inte alla på de där stället kan ta åt sig ibland... Ibland kan jag inte förstå att jag får ta viss skit där nere även om de kanske äe lättast o dra ut sin ilska på mig o dom vet ju att jag löser de till slut.. eftersom ja har en vilja utan dess like... Men ibland hjälper inte viljan när kroppen inte hänger med... Känner mig ibland som 80 istället för mina dryga 30... Men jag verkligen tokälskar itt jobb... jag tokälskar det så ni anar inte.. o ja skulle nästan kunna göra vad som helst för att få stanna. jag har ju verkligen hittat MITT JOBB i livet... JAG VILL JU VA DÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!  Men med andra folk som bryr sig o faktiskt vill jobba där lika mycket som jag... som kämpar... som tar åt sig... men de känns som loppet e kört lixom :/ Känns som dom andra gett upp... eller aldrig har börjat kämpa ens...
Tänk om de kom in folk som älska mitt jobb lika mycket som ja... vi skulle kunna bli stora... skulle ju räcka med allt folk börja hjälpas åt mer än att man ska få tjata eller bli förbannad varenda jävla dag...
O jag vet att jag har mina psykbryt... Men eftersom ja inte kan ta mig ur dom själv så får dom hålla å ett tag till..

DOCK.. har jag iaf nu äntligen bett om hjälp. sen om ja får den är en annan femma... Men ja har iaf försökt...

Idag slutade jag tidigt... eftersom dottern skulle göra sitt sista besök på bvc för hennes del... Lilla tjejen, 5,5år o redan över 120cm lång... Undrar hur lång hon kommer o bli när hon blir stor.. växer ju lätt om mamma iaf...
Efter besöket gick jag, dottern och hennes far och tog en fika innan dom for upp igen då hon ska va där i några dagar till eftersom hon precis blivit storasyster =)

jaja have a nice evening eller nått....

ner utanför mitt fönster....
Fick gå hem från jobbet idag... Haft så fruktansvärt ont i huvudet. Va längesen de kom såhär kraftigt... Min ork börjar ta slut men ja måste kämpa nu.. Mer än nånsin...

Vet inte om jag får vara kvar på jobbet efter 1juli än eller inte... Tagit tag i och hört av mig till psykolog nu iaf... Haft endel möten med cheferna och bestämt mig för att jag ehöver hjälp. Dom ser ju saker o ting lite annorlunda... o ja känner att jag behöver en nu...
Vissa dagar orkar jag knappt gå ur sängen men ja måste ju... Barnen ska till skola/dagis och jag ska iväg o jobba...

Min fina äslakde systerdotter ska flytta isär med sin sambo snart. Jag lider så med henne men kommer göra ALT för att finnas här.. Precis som hon funnits för mig o mina barn <3

Ang sonen är det ganska tyst just nu. Vi kämpar på en dag i taget bara för att orka...

Dottern väntar på att bli storasyster här närsomhelst så de pratas o frågas en massa...

Nä nu ska ja grejja lit här hemma innan ja ska krypa ner o glo på en film... Hoppas på att huvudvärken håller sig borta imorgon... vet ju vad vi har att göra så...

puss på er o ta hand om varandra!