hur länge ja ska orka hålla ihop... Skiten med blödningarna håller ju på än, men nu tänker ja inte gnälla offentligt mer för ja vet ju hur de lät sist... rinner de på jobbet längs benen så får de göra de nu då eftersom vissa inte tror mig... Dock har ja ont som fan... Känns nästan som värkar ibland.. Svårt o beskriva de men... De tär iaf.. Säkert mer än vad folk kan fantisera om... Medicinen hjälper inte heller så nu får de va tills de går över...

Så jävla trött på mitt psyke.. ja biter verkligen ihop.. ja kämpar verkligen för att inte balla ur... Är så ledsen över att inte få nått besked från jobbet.. allt med sonen står still o ja vet ingenting just nu... jag HATAR o ha de såhär o inte veta :(
Märker mer o mer nu att de blir jobbigare för var dag som går med allt.. Ja vet inte riktigt hur jag ska vända de heller. folk säger att ja ska kämpa på men ja orkar snart inte.. känns som om ja skulle behöva va hemma ett tag ibland.. men ja har bannemig inte råd.. går ju lixom inte runt som det är nu ens... O barnen behöver sitt så ja måste fixa de här på ett eller annat sätt... Har hur mycket som helst på min station på jobbet o de känns som om de bara väller in men ja hinner ju fan inte med...
O inatt ska jag ut o köra en panikmålning som ska gå imorrn bitti... kul.. not... men va gör man inte... är ju jag som får skiten när nått går iväg fel... Synd bara att inte alla på de där stället kan ta åt sig ibland... Ibland kan jag inte förstå att jag får ta viss skit där nere även om de kanske äe lättast o dra ut sin ilska på mig o dom vet ju att jag löser de till slut.. eftersom ja har en vilja utan dess like... Men ibland hjälper inte viljan när kroppen inte hänger med... Känner mig ibland som 80 istället för mina dryga 30... Men jag verkligen tokälskar itt jobb... jag tokälskar det så ni anar inte.. o ja skulle nästan kunna göra vad som helst för att få stanna. jag har ju verkligen hittat MITT JOBB i livet... JAG VILL JU VA DÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!  Men med andra folk som bryr sig o faktiskt vill jobba där lika mycket som jag... som kämpar... som tar åt sig... men de känns som loppet e kört lixom :/ Känns som dom andra gett upp... eller aldrig har börjat kämpa ens...
Tänk om de kom in folk som älska mitt jobb lika mycket som ja... vi skulle kunna bli stora... skulle ju räcka med allt folk börja hjälpas åt mer än att man ska få tjata eller bli förbannad varenda jävla dag...
O jag vet att jag har mina psykbryt... Men eftersom ja inte kan ta mig ur dom själv så får dom hålla å ett tag till..

DOCK.. har jag iaf nu äntligen bett om hjälp. sen om ja får den är en annan femma... Men ja har iaf försökt...

Idag slutade jag tidigt... eftersom dottern skulle göra sitt sista besök på bvc för hennes del... Lilla tjejen, 5,5år o redan över 120cm lång... Undrar hur lång hon kommer o bli när hon blir stor.. växer ju lätt om mamma iaf...
Efter besöket gick jag, dottern och hennes far och tog en fika innan dom for upp igen då hon ska va där i några dagar till eftersom hon precis blivit storasyster =)

jaja have a nice evening eller nått....

 

Lilla jag

14 maj 2014 07:54

Ingen har någonsin påstått att livet är lätt.
Men kom ihåg att vakna med den man älskar å sina barn är det vackraste som finns...
Love U ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

sen du lämnade oss älskade vän... Ja minns de precis som de hade hänt igår... Jag o många med mig saknar dig nått otroligt... Men du kommer alltid leva kvar i våra minnen och våra hjärtan... Konstigt... Vissa dagar har jag fortfarande så otroligt svå...

för båda mina barn idag... Lilltjejen börjar förskoleklass och har nu gått ifrån dagis.. Känns aningen skumt att inte gå dit nått mer o lämna o hämta barn när ja gjort det i 5års tid... Pojken börjar 4an... Igår kväll var han så himla ledsen men han ...

Nu gått och jag har hållt mig härifrån ett tag... Jag har helt enkelt inte orkat... Har hänt endel.... Både positivt och negativt... Men jag orkar inte dra upp allt här.. Sonen har börjat medicineras nu och har gjort ett tag. Det är en ytterst lite b...

orkar inte... o vill helt enkelt inte mer nu... ja fixar inte de här längre...     ja bara längtar efter att få va RIKTIGT glad... men de går ju inte... ...

Jag verkligen ingen bra dag alls... Känner inte för ett skit o vet inte alls vart jag ska vända mig lixom.. Vill bara krypa ner i famnen, känna mig som ett barn o gråta typ... Ja hatar o gå hemma... Det är SKITTRÅKIGT! o ja saknar jobbet som fan... G...