Brevlådan idag... Vet inte varför men jag har försökt att bara koppla bort den också eftersom de kom mötestid nu innan jul... Men idag gjorde ja de iaf.. Jo o va ligger där då... Ännu en mötestid... De gör så ont men jag vet att det behövs...
Kommer behöva ta ledigt.. Pinsamt o ansöka redan innan vi kör igång ordentligt när vi öppnar igen.. Men jag måste för sonens skull.. Nu är det utredning på våran ort, staden en bit bort o idag kom ännu ett bra att vi ska in till specialistmottagningen och köra igång utredning även där... Tycker så synd om min son att han ska behöva gå igenom det här men de kommer bli bra till slut även om det är många möten o många nya människor ett tag til framöver... Ska dra iväg en ledighetsansökan ikväll eller imorrn... Får vi se vad som händer...

Varit iväg o käkat lite med ett par polare.. hungrig som tusan va jag...

Sitter o lyssnar på musik o ja... Ja smälter... Helt sjukt va någon med en gitarr i handen och en underbar röst kan göra..
Skulle så gärna vilja höra våran fina vän om så bara för en gång till... De konstiga är att efter alla dessa år kan jag ändå höra honom i mitt huvud ibland...

Dom sista veckorna har jag träffat ganska många nya människor i mitt liv... Kanske har jag varit aningen för dryg mot vissa men det va dom förtjänta av.. Ja tänker inte hålla käften längre... Jag vet att det sårar men dom får ta det.. är så ledsen o trött på alla lögner hit o dit så antingen får folk ta mig för den jag är eller hata mig... De spelar inte mig så stor roll.. Jag har mina nära som accepterar de mesta av mig iaf.. Även om jag vet att jag är ganska jobbig o krävande ibland...

De märks att jag behöver komma ut mer... Två dagar på favvokrogen har gjort att jag helt ärligt toklängtar tillbaka o de e synd att det nu är stängt ett tag...
Kanske är så att jag behöver folk omkring mig igen.. Jag har ju  varit ganska sluten de sista o gärna velat vara hemma men när ja väl kommer ut så är de ju underbart...
Fått höra många fina ord o dom värmer så nice.. Tror inte att folk förstår för dom känner ju inte mig men ja suger åt mig som en svamp när tillfälle ges ;-)
Jag är inte van... Visst vore de fint o bli van men de vill jag bara va när någon faktiskt tycker om mig.. För den jag är, såsom jag är när ja är bekväm o kan va mig själv...

Nu har solen slutat skina och det är ganska mörkt o trist ute... Ja tänkte lägga mig på sängen en stund o fundera... Nu har jag lånat sonens rum eftersom hans högtalare är rätt ok...

Trubaduren öser ur mina högtalare och tankarna flyger iväg...

Nu vet ju jag att de finns folk som följer den här bloggen om ja.. Inget speciellt egentligen men den kommer nog bli aningen annorlunda till slut. När jag väl bestämmer mig att trappa ner härifrån kommer det att betyda antingen att mitt liv rasat helt eller faktiskt fått en vändning.. Tills dess håller ja mig här o öser ur mig både det ena och det andra...

Jag vet att jag är rätt ointressant, men för min egen skull kan jag sitta här eftersom ingen ställer frågor här.. Ingen tjatar på mig.. Några få kanske känner mig men dom flesta gör de inte... Kanske så jag vill att det ska vara...

En dag kommer den här sidan som sagt trappas ned... En dag kanske det dyker upp en ny... När trasdockan blivit hel eller när en dag kanske den tar slut när jag gjort mina sista andetag här på jorden...

Nu ska jag krypa ner under täcker eftersom ja tokfryser....
O fundera på hur ja ska göra... Vilket iofs inte hjälper..

utanför mitt fönster, men inuti mig är det helt svart...

Har hållt mig medvetet borta härifrån och verkligen försökt men det är svårt...
Har så många känslor i mig just nu som jag inte kan hantera... Dom är helt enkelt hemska...
Jag förstår inte... Jag förstår helt ärligt inte... Varför?!
Men det kanske är meningen...
Bland det värsta jag vet är när någon säger A men inte B.. Varför hör man inte av sig igen när manvet hur personen i fråga funkar.. Vet du vad jag tror... att du innerst inne är rädd att jag ska hm.. glömma dig är fel ord... Att du ska uppta mina tankar mindre kanske... Du en sak ska du veta... Du upptar dom mer än du tror även om jag verkligen kämpar med det här... Allt jag vill är att du håller om mig en sista gång... Känner att ja... Du vet redan... Ja tror de räcker så..

Nåja vad har hänt sen sist... Allt och inget typ.. Grejjat iordning mina älskade hjärtans rum så nu är dom redo närapå iaf tills dom kommer hem.. Längtan efter mina barn gör så otroligt ont så ni anar inte. Men jag fick prata med dom igår o de värmer så gott..
Har varit endel film med mina underbara <3

Tattooabstinensen skriker inom mig, jag har pengarna till gaddningen men bilen kommer inte fram o tillbaka :( Känns som om jag skulle behöva ka ner o få njuta o låta tankarna vandra iväg på egen hand men vi får se när de blir...

Vairt iväg med töserna o shoppat lite nya kläder eftersom garderoben behöver fyllas på ;-)

Blev en sjuuuk rolig krogrunda i fredas :P Jösses vi drog All in o de va såå lyckat =)
Eftersom jag åkte på o blev chaufför igår så tog jag o tjejkompisen en spontan nyktertripp till favvokrogen o de ångrar jag inte en sekund... Jösses va vi hade kul ;-) Så nu toklängtar jag tills nästa gång vi ska ut...
Jag har haft blandad känslor den här helgen o jag tänker mer o mer... Men jag vet att jag aldrig kommer få Honom nära.. Försöker gå vidare på ett nytt kapitel, men jag har så svårt att vända blad...

De får helt enkelt ta tid den här gången...
Trasdockan är nog värd den här skiten så jag får väl  helt enkelt lära mig att leva med den o hantera de så gott de går...

Hur jag än försöker och vad jag än gör så gör de bara så jäkla ont... Jag förstår inte...
Minsta lilla en tanke på en glimt så kommer natten fortare än man hinner blinka...
Är det såhär de ska va.. Vad gör jag hur gör jag... Ja vet att det är fel på mig men nu börjar trasdockan seriöst gå sönder ordentligt...

Jag tänker på dig hela tiden... Undrar hur du gör, vad/om du tänker.. Vad ska jag göra för att få slut på mina tankar och min längtan efter dig... Om du bara kunde be mig ses o då be mig fara åt helvete lixom... Frågan är om de skulle hjälpa.. De skulle nog fasta bättre iaf.. Vet dock inte hur jag skulle kunna reagera om jag träffade dig efter den här tiden utan.. Ja vet att min längtan skulle bli större.. Om den nu ens kan de...

Haft filmkväll här ikväll.. Mysigt o trevlig va de..
Tack underbara ni för att ni kom <3

Så fort dörren slogs igen började mina tårar rinna... De va nära flera gånger under filmerna men ja klara att hålla mig...
Jag vill bara bi normal o förstå felen...
Mitt hjärta skriker så de gör ont. Jag kan inte förklara hur det känns men ont gör de..
Ja försöker o har gjort så många gånger med så mycket men de blir bara smäll efter smäll efter smäll...

Nu håller ja på o bryter ihop men va hjälper de då...

Saknar mina underbara barn... Va helt underbart att få höra deras röster... Ska göra fint åt dom imorrn så det är klart tills dom kommer hem... Sen på fredag blire att jobba några timmar eftersom nån måste gå ut o helomställa då de inte gör sig självt... Har helt ärligt tappat sugen... Sugen på allt...
Nu äre gränsen på att jag bara vill dra härifrån o bara glömma..
Ja vill ju inte ha de såhär.. De går ju inte...

tänk om vissa bara förstod hur mycket de kan göra att bara få va i nåns famn o kika en film.. Sova.. o nu menar jag sova bredvid någon med armen runt.. Om ni visste hur mycket ett sådan liten sak kan bli så stor... Helt sjukt va små grejjer kan bli så otroligt stora för vissa..
O hur vissa bara kräver o kräver o kräver fast dom egentligen har de helt underbart, men att dom inte ser de...

Ja nä ja vet inte vart ja vill komma heller... Ja får nog seriöst prata med nån snart för de här går inte längre....

Äsch jag skiter i de här så får de väl bara fortsätta va....

Pratat med min älskade son i telen =) I hans nya tele som han så fint påpekade för mamma... Han va riktigt glad idag. Va underbart att höra. De värmer mammahjärtat så gott... O inget jobbigt hade det varit heller (när det är jobbigt för honom btyder det att han haft utbrott)

sovit från och till på soffan hela dagen o passat på att kika på andra säsongen på Bron... Så nu har jag 1½ avsnitt kvar så har jag plöjt den med :D

Se vad som händer under kvällen ;-)
Nu ska jag grejja lite iaf så de blir nått gjort... Men först se färdigt halva avsnitt 9 :P

*See ya*

Har jag parkerat röven i =)  E hm... Lite halvseg idag meeeen de gör inget ;-)

Va himla nice avslutning på en jobbig julafton ute i Sibirien o de va de värt såhär i efterhand.. Nu är jag hemma och mellanlandar lite innan det är dags att fara iväg på ännu ett äventyr...
så dit kommer det bli att fara lite oftare sen =)

Ta hand om er i regnrusket... Nu ska Kat va lite social för en stund...

Mig gör de inte ett skit att de regnar just idag ;-)

Ciao

Måste bara säga att de blev en otippad kväll med äventyr i Sibirien :-D

Sov gott folket! Jag ska ta tillvara på vakentimnarna inatt :-)

puuuuss

hemmet färdigt.. Ja nyduschad och iordning...
Psyket sviktar o jag har tappat allt...
Måste snart bege mig för att va trevlig en stund.. Bara att bita ihop... Rinner bägaren över så finns ju skogen nära till hands...
Kanske skulle ge mig ut o leta svamp... Syster hitta ju i helgen så..

Tänkte börjat göra iordning barnens rum men de gick inte... Ledsamt att inte höra dom alls.. Glada förväntasnfulla barn som bara toklängtar efter att öppna julklappar.. Bråk om vem som fick störst eller flest...
Ja jösses.. Men dom finns i mina tankar och mitt hjärta och jag vet ju att dom har det bra hos pappa med familjer.. Får ta igen det när dom kommer hem..
Då börjar vårat nya liv med hårda rutiner o en jäkla massa planering... De ska gå... De måste gå för sonens skull...
Behöver redan ta ledigt första dagen då dom andra kommer tillbaka, men de ansöker jag om när de närmar sig... Nya möten.. nya människor o ja.. en massa info att ta in helt enkelt... De är bara att bita ihop o fortsätta att kämpa sig fram... Så min lyckliga och glada pojke kommer tillbaka igen...

Nu kom skjutsen så det är bäst att fara iväg så jag får det här avklarat...

Ta hand om er där ute... Man vet aldrig när det är försent och ta vara på era nära och kära för en dag kanske du står där ensam i skiten...

En jobbig natt... Inte sovit så mycket men de va väl väntat iofs...
somnade runt 5 imorse o vaknade av att telen lät av den speciella signalen som jag bara har till en person... De värmde... Ja nog mer än vad jag trodde även om jag försökte så kom tårarna och längtan tillbaka... De måste ju iaf betyda att Du tänker på mig lite iaf.. Även om det bara var för en god tanke... Dock hade jag hoppats att det var Du som var tomten idag om man tänker på vad som kom.... Jaja, jag kan inte göra något åt de... En välgärning, en god tanke o ja vad säger man Tack så  hjärtligt?!

Ja kan inte låta bli att tårarna rinner... Var man än tittar på nätet så önskar alla en god jul med sina nära o kära, alla skriver om hur förväntansfulla och lyckliga barnen är osv... De hoppas jag att mina också är... Ja saknar dom nått fruktansvärt idag... De går inte beskriva iord... Men har jag tur o dom hinner iår så kanske jag kan få höra deras röster sen iaf...

tänker på mina vänner idag... Deras första utan deras mor... Vi kan inte ens ringa o önska god jul.. Hon finns ju inte med oss... en konstig känsla och jag förstår att dom måste gå igenom nått så otroligt jobbigt idag...

Jag vet inte hur jag ska göra heller... Har försökt så många månader nu men inget tycks hjälpa.. Jag är ju här.. O verkligen försökt men de känns så tomt.. ihåligt lixom... Ja saknar henne.. Saknar så de gör ont men ja tror att de va som han sa att de kommer förstöra mer än de blir bättre iaf.. Min känsla just nu är att om de nånsin kommer att kunna byggas upp så kommer de ta fruktansvärt lång tid iaf... O mycket ork...

Kats ork börjar ta slut... Ja undrar hur många tårar en människa kan fälla utan att bli uttorkad...
Funderar på om ja ska skynda mig iväg till mor o far o sen gömma mig... På ett ställe där ja tycker om att vara, ifred o göra lite nytta.. får väl se vad som händer...

När mina barn har flyttat hemifrån ska jag iaf bli en sån som gör en oförglömlig jul för alla dom ensamma där ute... Det är inte värdigt o behöva sitta själv år efter år efter år för att alla anhöriga är borta eller att man inte har någon alls... De ska bli  mitt mål i livet...

Börjat undra på hur nästa år kommer att bli.. Jag är ju en sån som ältar på tok för mycket och för länge o gärna vill veta vad som händer framöver... Visst kan man påverka endel men långt ifrån allt...

Idag skulle jag velat haft en telefon till himlen... Skulle vilja hört dig spela gitarr... Precis som förr... höra din sjunga.. Om så bara en sång eller bara några ord...
Men än har dom ju inte uppfunnit den så jag får ha dig i mitt minne tills den dagen då vi ses igen...
De hade nog varit den finaste julklappen ever iaf...

Eller en helkväll med gitarr o sång från någon som står mig varmt om hjärtat... Den är svår..

Ibland är jag så himla arg på mig själv för att jag ens tänkte tanken på att öppna mitt hjärta igen... Fast egentligen vet jag inte om ja tänkte så mycket på det.. Den här gången hade jag lixom inge val... Du tog mig med storm... Helt sjukt.. Jag tänker ju på dig mer som egentligen är nyttigt.. Ja saknar dina armar runt mig... Är ändå glad att jag fick den här "tiden" med dig... Du lärde mig mycket... Både på gott o ont... Du fick mig att se världen med andra ögon... Du fick mitt hjärta att le på ett sätt ingen annan lyckats med... Du har hjälpt mig sjukt mycket i min svåra tid iår när jag tappat hoppet om livet... Du har fått mig till tårar... Till ren ilska men även fått mig till himlen... Är nog alla känslor där på samma gång... Fan de gör så jävla ont o försöka stänga ner men ja kan inte ha de såhär... Ja vill inte va en trasdocka som ja... Alla leker med som de känns nu...
Jag vill också att nån ska kunna tycka om mig för den jag är.. även om jag vet att det är närapå ett helt omöjligt krav och önsketänkande... Ja vet att jag är speciell o inte är som alla andra o ja har mina dåliga sidor o dagar... Men ja har faktiskt några fina o glada med även om dom sitter långt inne just nu...
Helvete ja saknar dig så det är helt sjukt... De gör så jäkla ont ska du veta...

Tårarna bara rinner o ja vill verkligen inte ha den här jäkla skitdan!!!
Ja vill inte åka o va social md en massa folk men ja vet att de blir liv om ja inte kommer o de orkar jag inte...
Jag vill va med dig men du är ju med dina... O ja vet att du ändå inte skulle vilja träffa mig ändå.. De går ju lixom inte...

Vet inte ens omd et är värt att sitta här o skriva... Ja vet att många tycker att jag ska sluta älta se framåt o glömma de som varit.. tro mig jag VET.. mn ingen förstår.. Ingen bor i min kropp o ingen ser hur den funkar.. Jag vet så väl också vad jag borde göra men de går inte... De e stopp...

Kat har fått känna hur det är att älska... De e fint, men ack så ont de kan göra... Jösses...
Fr nog ta en rökpaus för nu börjar ja att inte se nått igen.....