Inte lika mycket med mig längre, vikket är så otroligt jäkla asskönt.. Men visst kommer det stunder då det sätter fart och smärtan i bröstet infinner sig...

Har ändå väldigt mycket i mitt huvud som jag behöver ta tag i... Men de får ta lite tid den här gången... Ja kan och orkar inte ta allt på en o samma gång.. Ändå känner jag att jag bara flyttar de framåt även om ja skulle behöva ta tag i de nu... Svårt att förklara..

Men jag har iaf insett nu att den här gången tänker jag inte fly härifrån vikket ja tänkt från början.. Nä nu jävlar är de våran tur o ja tänker kämpa... O jag är här för att stanna.. För hur skulle ja kunna leva utan mina underbart nära o kära på avstånd.. Nu är de helt enkelt dags!!

Tog en promenad längs kanalen med en fin vän... De va behövligt o så otroligt skönt...
Märker att jag saknar stunderna vid vattnet mer o mer... De kommer o få bli några turer i sommar där ja bara kan sitta... Bara va... Gråta ur mig de som behövs o le åt de fina som vi kommer att vara med om nu...

Jobbet den här veckan har rullat på fint... Ledsen för det som hänt, men nu har jag försökt kämpat så gott de går o nu såhär när veckan är slut så känner jag mig rätt nöjd... Både med allt vi har gjort och kunderna som hört av sig... Jag hoppas innerligt att jag kunnat underlättat lite iaf och tagit hand om våran lack...

Som ni märker så orkar/hinner ja fortfarande inte blogga så mycket... Vikket iofs innebär att jag går mot ljusare tider... Känns så himla nice!

Sonen har påsklov och de tror ja han verkligen behövde... Ja vet att demonerna och utbrotten börjar nästa vecka igen men ja njuter av den här veckan utan utbrott än så länge... Han är en helt annan pojke för tillfället även om han är ganska sluten...

Igår laga hjärtat mat här hemma... Min älskade syster, svåger, systerdotter och min systerdotterdotter va här och åt med oss... Himla trevligt o ha er här <3 *älskar er*

Idag bär det av att hjälpa en vän o flytta lite så hon kommer neråt byn :D *wiiiie*

Ha nu alla en helt underbar påsk! Jag ska försöka och jag tror den skiner med mig detta år!


Påskpussar i mängder hörrni!

här...
Men det händer lite mycket i vårat liv just nu så jag varken hinner eller orkar blogga för tillfälllet...

Jag önskar så ibland att jag kunde göra mer... De gör så fruktansvärt ont att se dig bära din smärta...
Jag finns här.... 24/7 o kommer alltid göra oavsett.. när de känns som mörkast... Känn då min hand i din... Känn mina armar runt dig... Så vet du att jag är med dig vart du än är någonstans...

Hur mycket jag börjat tappa bort mig själv... Va väl inte riktigt såhär jag hade tänkt mig...
Sonen funkar ok även om han har sitt emellanåt... Dock har lillasyster kommit in i nån trots som ja helt ärligt känner att jag faktiskt inte orkar med just nu... Men det är bara ta den som den kommer antar jag...

Jag e helt slut.. Ja tänder på alla cylindrar såfort de går emot...

Va på möte på jobbet i veckan... De gör så jävla ont o åka dit o se dom... Ja saknar jobbet så fruktansvärt.. Men på måndag är ja äntligen tillbaka eftersom Katenergin flödar.. Kanske inte just för sekunden men annars så...
Pratade lite med min ena vd så nu blire psykologsamtal framöver.. Vet inte riktigt hur jag ska komma ur den här cirkeln riktigt... O på nått vis måste jag få hjälp med demonerna som kommer.. Jag orar inte med bryt var o varanndag o ibland flera gånger om dagen...

Igår va min älskade vän från Närke här.. De värmde så gott... Va ute hos syster o hälsa på lite med <3

Fick massor gjort här hemma såå nu börjar de antyda till ordning även om ja önskar att ja hade råd o kasta ut varenda pryl härifrån o börja om... men som läget är nu lär de dröja länge tills de händer...

Snart ut till min andra syster med familj o va där idag... Ska bli trevligt.. helst hade jag bara velat gömma mig under täcket hela dan o bara varit med tankarna...

ha en underbar lördag på er där ute nu!!!

puss

en panikångestattack till idag när det ändå är igång.. skriver av mig lite o ser om den kanske kan släppa mer än vad den gör nu iaf...

är så jävla ledsen helt ärligt,. så jävla besviken så ni anar inte.

ja som försökt o kämpa så jävla länge när precis allt går emot mig... så minsta lilla baslag ska de bli såhär.. det är fan inte värt de aalltså.. hur jävla länge ska man kmpa.. när vet  man att det är dags att låta saken gå bara... att det är slut nu lixom.. ska man bara fortsätta dag ut o dag in o leva såhär... är det här verkligen ett liv..

ja ni behöver inte påminna mig om att ag har barn.. tro mig det vet jag om o dom gör jag allt för.. men ibland undrar jag om inte dom har det bättre utan sin mamma...
Hur mycket skit ska man behöva upppleva innan de faktiskt får va bra lixom.. ska man gå igenom alla jävligaste steg i livet som tänkas kan innan man kanske kan få de lite  bra.. .eller??? Ja när jag genomgått alla dom där jävla stegen så är jag död för längesen.. tro mig.. så länge tänker jag fan inte kämpa aif...

Jag fann kärleken. tro mig.. men den gör så jävla ont ska ni veta... o nej.. ja behöver inte höra att ni vet de för de gör jag också... men den skulle kunna va så jävla mycket finare.. o så jävla mycket bättre ska ni veta...

för nu är de bra.. nu skiter jag snart i allt och alla.. jag orkar inte... det är lixxom bara inte värt de här mer...

tårarna öser ur mig o ja känner mig smo världens sämsta människa. ja har så många fna runt mig som jag vill ha ork att göra så mycket för men de går ju inte.. o när de inte går mår ja ännu sämrre.. det är ju mitt kall i livet.. för nån annan nytta gör ja inte här så...

jaja skitsamma.. känns som om ja kan spy galla i flera dar när ja känner såhär men de hjälper nog fan inte ett skit de heller. bättre ja går ut o röker ihjäl mig ett tag o hoppas stjärnorna visar sig.. där kan tårarna rinna.... där ingen ser o vet om dom.. som alltid annars....

vill till skogen o va i din famn....

o livet rullar på dag för dag numer även om dom flesta gör ganska ont...
Hade en helt underbar lördag med nära och kära då vi grillade och hade det underbart... Solen sken, fåglarna kvittrade, grillen va tänd och glada miner... Det sorgliga va att jag kanske inte mådde helt hundra...
Men svaret på det fick jag igår när jag snällt fick pallra mig till vc eftersom halsen varit tjockare än den någonsin varit innan... Domen halsfuss va det denna gång...
Är iaf inne på min hm tror det är 10e dagen idag som blödfri :D Vet ni vilken lycka de ger mig... Känns så jävla skönt så ni anar inte.. Nu är inte halsen så jäkla rolig men... En penicillinkur så kanske till o med jag kan komme tillbaka fit for fight igen

Jag saknar jobbet... saknar de så innihelvete.. tänkte åkt ner idag till dom men jag blir så jävla ledsen.. Ledsen över att jag är så kass så jag inte kan va å mitt favvoplace just nu men jävlar sen när jag är igång igen.. då ska här målas ska ni veta...Kanske får börja lite soft men sen ska gamla Kat tillbaka in i gamet igen...

Ang sonen så var jag på möte igår och vi gick igenom vårdbidrag och kontaktfamilj till socialen. Så nu har jag bara mina timmar att räkna igenom innan jag kan sända in dom papprena... Sen har jag ett mail till överläkaren som måste in...

Fortfarande händer det mycket i mitt/våra liv just nu... Jag har fortfarande mina bryt och panikångestattacker.. Jag vet oftast varför dom kommer men ibland kan jag inte hejda dom... Dom stunderna är värs.. Sen frågar någon varför dom händer... O ja.. ibland vet jag inte ens de längre.. Känns skitkonstigt bara.. Men ja måste sluta älta.. börja ta tag i mina demoner och faktiskt be dom dra åt helvete o aldrig visa sig i mitt huvud igen.. För varför ska dom följa mig vart jag än går...

Igår hade jag en riktigt tokledsen stund... Så då om någong ågn (dock igen) önskade jag mig en tidsmaskin... Jag ville tillbaka... Sätta mig där bredvid... O höra när du sjöng o spela... Bara en låt hade räckt... även om jag merän gärna hade hört dig mer... Önskar så att jag hade nån film på dig bara för att få höra din röst igen... Sådär levande och inte bara ekande i mitt huvud....

Funderar på hur man ska kunna sålla bort saker i huvudet än att ha dom liggandes där... vissa saker är vilande men dom kommer ju upp även om ja inte vill veta av dom...

Har märkt en sida av mig som jag hade brutit med för så otroligt många år sen och so jag aldrig någonsin ville ha tillbaka... den visar sig nu... den smyger sig på mig stundtals och jag kan inte rikigt hantera de.. de kommer senare istället när det malt ett tag..  som panikångest.... Jag vill INTE uppleva dom där känslorna igen som ja gjorde för så otroligt längesen... Ja blir arg å mig själv o när jag väl blir de så märker jag att de går ut ver min omgivning o det är de sista jag vill....

Jag vill att dom runt mig ska få må bra.. Men ja vet inte hur jag ska bära upp alla.. Men ja kommer kämpa.. kämpa för alla som finns  vårat liv... Sådeså!!!

För nu JÄVLAR ÄR DET VÅRAN TUR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

puss på er som är värda en....

Saknat mig??
Nä, jag tänkte väl de.. Inte många som gör såhär nuförtiden...

Vad händer då tro...
Hm ja... Det händer helt ärligt fruktansvärt mycket just nu på väldigt kort tid så jag hinner inte riktigt med... eftersom jag är en såndär som måste älta o gå igenom de mesta så är det mer eller mindre kaos typ...
Har iaf kommit igång och jobbat...
De funkar men jag är helt slut i kroppen.. Känns ändå som jag får lite gjort. Dock inte så mycket som jag skulle vilja... Får mina stunder som ja hamnar i nån dvala typ. Jag hör vad folk säger till mig men inget går in... Kroppen säckar ihop o man får kämpa lite extra tills den kommer igång igen...

Igår va jag iväg till BUP än en gång... Sonens två kuratorer, rektor, lärare o fritidsfröken va även där... Dom skulle få sonens diagnoser osv...
O eftersom jag är så dyngtrött heeela tiden så slocka jag i väntrummet... riktigt tvärsov.. men ja kunde inte hålla mig vaken :(
Väl inne på mötet höll jag på att gå under... De kändes som om dom pratade om en hel skolklass.. Men de behövde jag inte bekymra mig om eftersom dom ofta påpekade att det var MIN son dom pratade om... som om jag inte visste det redan..
Såå sjukt jobbigt så ja tror inte nån förstår... Ja kräver inte de heller... Hur ska jag kunna göra det när ja inte förstår själv...
Mitt psyke är i bott...
Men på nått vis måste jag finna styrkan att gå igenom det här...
Nu har iaf alla inblandade inom skola/fritids fått diagnoserna... O lite hur dom skall gå tillväga..
Kom även fram till att min älskade pojke ska få kontakt/stödfamilj.. Dom ville ha någon han kände väl och tyckte massor om... O vilka passar inte mer än perfekt än min älskade syster och svåger... Så nu blir det till att kolla hur jag ska göra... Väntar på att min kontaktperson ska höra av sig i dagarna så jag kan få hjälp med den, prata av mig lite och hjälpen med vårdbidraget eftersom de måste skickas in...

Telen ringde nyss... Ja blir så jävla ledsen... Vissa folk fattar fan inte... Ilskan som kokar inom mig blir bara värre o värre... Snart kommer jag inte att kunna hålla den tillbaka.. Är riktigt livrädd att den ska komma vid fel tillfälle eller på fel person... Men ja försöker svälja de bara... Gå runt o ha det i huvudet så länge... Blir väl en dunderexplosion till slut...

Hade syster och systerdotter här igår... Vi mös med pizza.. Jag va ju rätt nere så de blev inte så många ord sagda men såå underbart att dom bara fanns här...

Idag har jag och dottern varit och köpt en present till hennes far som fyller år idag... Hon fick välja helt själv så de blev en 3D tavla till pappa... En nöjd o glad tjej =)

Nu märks det att jag börjar säcka.. Har inte sovit sen jag va på BUP igår... Natten inatt var ett rent helvete..
Men det är ingen idé o prata om de... Ja antar att kroppen lägger av när det är dags att sova..
Men ja har iaf en POSITIV sak.. De ni ;-) Jag har varit blödfri i flera dar :D UTAN medicin nu!! Så håll för guds skull tummarna att de håller i sig... Fick världens hugg i magen förut o våga inte fortsätta stressa o köra på eftersom ja nu lärt mig att de sätter igång så jag bytte station.. Är så jävla pinsamt o så jobbigt o behöva be folk.. Det är ju lixom inte min grej... Men ja hade verkligen inget val... Trodde ja skulle få gå hem men nu jävlar är de huvudet som sätter upp mot kroppen...

Fick prata med vdn också idag... Kändes ledsamt som fan även om ja vet att han vill väl... Jag är medveten om att jag har dalat och mår ganska dåligt... O jag vill inget hellre än att höja mig till skyarna igen... NU.. gärna NYSS dock... Men ja försöker... försöker så inniihelvete iaf..

Nä dags att ta tag i google nu då... Läsa, ta in, försöka förstå... Finna några svar som jag fortfarande har frågetecken på...

Ta hand om er där ute.. Visa och säg till de ni bryr er om att dom betyder något och att ni älskar dom...
En dag är det tyvärr försent...

bBehöver jag ett tecken från dig... ska jag våga... 

Och jag  känner mig helt tom inombords... Ja har inga ord kvar... Det är lixom bara tomt känner jag..

Diagnosen är iaf fastställd idag... Var på BUP i fm...
Så sonens diagnos blev
ADD
Trotssyndrom
Specifik motorisk utvecklingsstörning
Depression

Så nu väntas nya tider till läkare för medicinering.. Remiss till sjukgymnast o kurser för mig...

Min ork... är nog mest slut.. men nu blir det en prövning utan dess like..
Jag kommer ALDRIG ge upp min son... Han har en far som bevisat än en gång vad han går för.. Nu är det dags att visa vart skåpet ska stå...

Men jag måste bara finna lite energi...
Nånstans... nånstans...