Saknat mig??
Nä, jag tänkte väl de.. Inte många som gör såhär nuförtiden...

Vad händer då tro...
Hm ja... Det händer helt ärligt fruktansvärt mycket just nu på väldigt kort tid så jag hinner inte riktigt med... eftersom jag är en såndär som måste älta o gå igenom de mesta så är det mer eller mindre kaos typ...
Har iaf kommit igång och jobbat...
De funkar men jag är helt slut i kroppen.. Känns ändå som jag får lite gjort. Dock inte så mycket som jag skulle vilja... Får mina stunder som ja hamnar i nån dvala typ. Jag hör vad folk säger till mig men inget går in... Kroppen säckar ihop o man får kämpa lite extra tills den kommer igång igen...

Igår va jag iväg till BUP än en gång... Sonens två kuratorer, rektor, lärare o fritidsfröken va även där... Dom skulle få sonens diagnoser osv...
O eftersom jag är så dyngtrött heeela tiden så slocka jag i väntrummet... riktigt tvärsov.. men ja kunde inte hålla mig vaken :(
Väl inne på mötet höll jag på att gå under... De kändes som om dom pratade om en hel skolklass.. Men de behövde jag inte bekymra mig om eftersom dom ofta påpekade att det var MIN son dom pratade om... som om jag inte visste det redan..
Såå sjukt jobbigt så ja tror inte nån förstår... Ja kräver inte de heller... Hur ska jag kunna göra det när ja inte förstår själv...
Mitt psyke är i bott...
Men på nått vis måste jag finna styrkan att gå igenom det här...
Nu har iaf alla inblandade inom skola/fritids fått diagnoserna... O lite hur dom skall gå tillväga..
Kom även fram till att min älskade pojke ska få kontakt/stödfamilj.. Dom ville ha någon han kände väl och tyckte massor om... O vilka passar inte mer än perfekt än min älskade syster och svåger... Så nu blir det till att kolla hur jag ska göra... Väntar på att min kontaktperson ska höra av sig i dagarna så jag kan få hjälp med den, prata av mig lite och hjälpen med vårdbidraget eftersom de måste skickas in...

Telen ringde nyss... Ja blir så jävla ledsen... Vissa folk fattar fan inte... Ilskan som kokar inom mig blir bara värre o värre... Snart kommer jag inte att kunna hålla den tillbaka.. Är riktigt livrädd att den ska komma vid fel tillfälle eller på fel person... Men ja försöker svälja de bara... Gå runt o ha det i huvudet så länge... Blir väl en dunderexplosion till slut...

Hade syster och systerdotter här igår... Vi mös med pizza.. Jag va ju rätt nere så de blev inte så många ord sagda men såå underbart att dom bara fanns här...

Idag har jag och dottern varit och köpt en present till hennes far som fyller år idag... Hon fick välja helt själv så de blev en 3D tavla till pappa... En nöjd o glad tjej =)

Nu märks det att jag börjar säcka.. Har inte sovit sen jag va på BUP igår... Natten inatt var ett rent helvete..
Men det är ingen idé o prata om de... Ja antar att kroppen lägger av när det är dags att sova..
Men ja har iaf en POSITIV sak.. De ni ;-) Jag har varit blödfri i flera dar :D UTAN medicin nu!! Så håll för guds skull tummarna att de håller i sig... Fick världens hugg i magen förut o våga inte fortsätta stressa o köra på eftersom ja nu lärt mig att de sätter igång så jag bytte station.. Är så jävla pinsamt o så jobbigt o behöva be folk.. Det är ju lixom inte min grej... Men ja hade verkligen inget val... Trodde ja skulle få gå hem men nu jävlar är de huvudet som sätter upp mot kroppen...

Fick prata med vdn också idag... Kändes ledsamt som fan även om ja vet att han vill väl... Jag är medveten om att jag har dalat och mår ganska dåligt... O jag vill inget hellre än att höja mig till skyarna igen... NU.. gärna NYSS dock... Men ja försöker... försöker så inniihelvete iaf..

Nä dags att ta tag i google nu då... Läsa, ta in, försöka förstå... Finna några svar som jag fortfarande har frågetecken på...

Ta hand om er där ute.. Visa och säg till de ni bryr er om att dom betyder något och att ni älskar dom...
En dag är det tyvärr försent...

bBehöver jag ett tecken från dig... ska jag våga... 

Och jag  känner mig helt tom inombords... Ja har inga ord kvar... Det är lixom bara tomt känner jag..

Diagnosen är iaf fastställd idag... Var på BUP i fm...
Så sonens diagnos blev
ADD
Trotssyndrom
Specifik motorisk utvecklingsstörning
Depression

Så nu väntas nya tider till läkare för medicinering.. Remiss till sjukgymnast o kurser för mig...

Min ork... är nog mest slut.. men nu blir det en prövning utan dess like..
Jag kommer ALDRIG ge upp min son... Han har en far som bevisat än en gång vad han går för.. Nu är det dags att visa vart skåpet ska stå...

Men jag måste bara finna lite energi...
Nånstans... nånstans...

Bara skrika rätt ut...
Ta bilen o bara dra hem till dig o va i din famn... Förklara lixom.. Men de hjälper inte.. Ja vet ju redan... De går inte...
Har knappt sovit ett skit... Den här natten blev de många funderingar... Många tårar har fällts o ja... ja känner mig så jävla kass...

Jag fick så fina ord igår. Dom värmde så gott så ja tror ingen skulle förstå hur mycket jag än skulle kunna förklara... Jag undrar så vad som händer i ditt huvud... Hur du tänker ibland... Men jag vet också att jag kommer nog aldrig få svar på dom...
Känner jag mig själv rätt... Så kommer jag nog be dig att ses idag.. men vi får se... ja kanske bara stänger av..

Är så fruktansvärt trött... Skakis i hela kroppen o blöder om en gris...
Ja har inte vågat berätta för nån än att jag knappt orkar köra bil längre... Men de märks nog snart eftersom ja knappt kör alls nu... Idag kör vännen min in oss till sjukhuset...
är iaf glad över att jag har såpass mycket stake i mig så jag vet när ja kan köra o inte.. När det är dags att stanna för en paus...
Ja vill inte ha de såhär längre...

Vill skrika ut till hela världen hur jäkla mycket ilska jag har inom mig...
Hur mycket frustration som finns...
Hur innihelvetes mycket jag vill hjälpa mina nära o kära som jag inte orkar finnas där för fullt ut just nu..
Jag vill så MYCKET!!!

En av mina finaste vänner har cancer... På fredag är det dags för h*n att få opereras.. Nervös?! Ja självklart... De gör ont i hela mig... Jag är rädd.. Lika rädd som personen i fråga.. Sen väntar ännu en op snart.
Min syster.. Min älskade syster som jag skulle kunna gå genom eld och vatten för.. Ja önskar bara just nu att jag kunde göra lite mer för er <3
Min mor som börjar bli virrig... De syns mer o mer för var gång jag träffar henne.. De smärtar ända in i ryggraden...
Min vän som tappat tron om livet... Som just nu bara är... Inte mer...
Min son som lever i ett helvete som vi inte kan ta oss ur än...
Min kropp som säger att de får va bra nu... Blödningarna fortsätter o fortsätter.. smärtan kommer o går..
Ekonomin är rasad sen en tid tillbaka...
Hjärtat som inte får iordning på sitt heller för stunden...
Mina syskon som jag knappt orkar varken ringa eller hälsa på längre...
Ja känner att ingen förstår.. Jo min syster.. Hon förstår.. Men jag vill inte lasta nån.. Ja ska försöka klara de här...
Mitt jobb... mitt älskade place.. Som jag nu inte kan vara på... Som ja saknar så innihelvete.. Som jag hoppas finns kvar när jag är bra igen..
Min fina vän.. som varken vet ut eller in...
O så H*N... ja vad säger jag där... Mitt hjärta bara skriker... Hela jag skriker inombords...


Men vart jag än är någonstans... Så är vissa med mig så otroligt varmt i hjärtat...
O dom orden jag fick igår kommer jag värna om så länge jag lever...


Ibland gör det ont att älska... Men ibland gör de ondare att inte få älska...

Dags att börja förbereda oss för att fara in till sjukhuset o se vad dem har att säga ang min älskade pojke... Nu är dagen D här...

Wish us luck <3

Nu igen då *suck*
Om ni visste vad jag är trött på det här nu... Jag samla mod till mig hela dagen igår för att våga ringa sjukhuset igen... Vilket jag också gjorde... Men eftersom inte min läkare va inne så skulle hon ta upp det med ett annat sjukhus som skulle ringa mig eftersom det här tar knäcken på mig psykiskt... Meeen ringde de nån?! NÄÄÄ!! Fan heller att dom gjorde... Så nu sitter jag lika undrandes som innan...
I fredas jälpte min älskade syster mig att få tag i några andra tabletter som borde funkat... Så eftersom mina som SKA funka INTE funkar (trots ordination från läkaren) så testade jag nu dessa... Men utan resultat *ledsen* Ja hade verkligen hoppats på att dom skulle hjälpa men nä...
I lördags va jag ock några till upp och hälsade på min bror och hans sambo över dagen då jag fick deras gamla säng då dom har bytt...
Mitt elände har ju ändå funkat så länge jag legat eller suttit still så ja tänkte att resan ändå skulle bli lätt då jag slapp bära...
Men tji fick jag.. På vägen hem i bilen högg de bara till i bilen så kompisen fick stanna så ja fick gå ur.. o då börja de med rasande fart..

Så dom körde mig direkt hem o ja fick springa på dass... O de rann o rann o ja.. rann ännu mer..
Jävla förbannade skit!!!

O jag är så megatrött så ni anar inte... De känns som om ja varit vaken i flera dygn.. Kroppen går lixom i slomotion på nått vis o ja.. svårt att förklara... Ja e bara ybertrött hela tiden...

O ja skäms.. så innihelvete skäms jag.. Ja kan inte jobba.. eftersom jag har stående/gående/stress och tunga lyft på mitt arbete så funkar de inte alls...

MEN... Jag har iaf världens underbaraste chef.. Om ni bara visste... Han är.. ja helt amazing...  O kommer alltid att vara oavsett... Han skulle ja inte byta ut för allt guld i världen...

Så idag har jag befunnit mig hemma... Jag va o hälsa på jobbet och pratade lite med chefen... Men de gjorde så ont.. Tårarna rann o ja.. de gick inte.. Ja känner mig så världelös så ni anar inte...

Imorgon är dagen D här... Då är det dags för mig och sonen att fara till sjukhuset och få hans diagnos.. Ja mår så jävla dåligt över de här... Jag är rädd helt enkelt... Rädd för hur folk ska behandla min älskade pojke...
men passar inte min son folk.. så passar dom fan inte mig heller. De saken ska dom ha jävligt klart för sig!!!

Återkommer imorgon om jag orkar...

Tamejfan HEEEEELA tiden... Jag är så jävla trött på o höra...
Va långsamt de går.. (när linan går på över 2.0)
Ååå va de e segt...
Har ju inget o göra...
Varför backar vi för...
Varför står vi still...
Vadå har du mycket att måla..
Ja, nä jag vet inget. Jag TROR vi tog bort allt...

GAAAAAAAAAAAAHHHHH
Ibland önskar jag helt ärligt att jag skulle kunna dra te folk när som...

Vissa förstår inte... Ja har försökt måla bort en massa.. plus grejjat med annat... TROTS att min kropp är helt ur balans o jag blöder som en gris.. Dock lugnade de sig lite.. men bara LITE igår... Men va fan satte fart idag då när jag fick panik o blev tokarg på jobbet... Jo NIAGARFALLET is back *SUCK*
Ibland tror jag att folk retar upp mig för o testa gränserna.. Ingen jävel förstår hur jävla psykiskt jobbigt de här är o hur jäkla trött jag blir av både blödandet o medicinerna.. Ja försöker ju så gott de går även om ja inte är fit for fight till 100%
Jag får ändå en massa gjort...
O ja vill ju va på jobbet... Ja vill måla... Men jag vill INTE höra allt jävla gnäll HELA TIDEN!!

Idag fick jag iaf nog.. så jag åkte hem.. Tur va nog de eftersom de bara öser ur mig... Tryckt på stereon på bott o bara sitter här o glor i princip...

Sonen har varit iväg med sin far idag på EEG men jag vet inte hur de har gått än då dom behövde sova efter...

Ringt fk med eftersom dom hade spärrat mig där.. Varför förstod jag inte men nu är problemet löst efter etthundrafyrtioen före mig i kön... Heeeelt sjukt att dom ens får ha såna köer... Det är inte alla som har tid att sitta i kö en halvtimme för en minuts prat lixom.. Nu tog mitt lite längre tid o lösa, men eftersom ja har en dålig dag idag så fick fk skopan...

Imorrn fyller en väldigt kär vän till mig år så idag blire att åka dit på lite tårta =) De e mumsit som tusan :P
Imorrn far jag äntligen till min kära bror och hans sambo över dagen... Saknar dom som tusan även om ja träffa dom en snabbis nyss..

O syrran saknar jag som helvete... Ska försöka ta mig tid att åka ut o tjöta lite skit snart... Har bara blivit så mycket emellan ett tag o mitt psyke har väl inte varit världens bästa..

När ja kom hem förut.. arg som ett bi så försökte ja ändå se nått positivt med allt... Men de hitta ja inget.. Såklart.. Så ja botta stereon o öppna balkongdörren... Vet ni hur sjuuukt underbart det är att kunna ha den dörren öppen...

Ja vill ha vår.. Lite varmare än såhär.. Känna fjärilarna i magen o den där alldeles speciella vårkänslan som sprider sig i hela kroppen... Den hörrni... Den gillar Kat ska ni veta...

Finns någon som gjort mig jätteglad den här veckan.. Sådär så de verkligen skiner inom mig... De värmer så gott ska ni veta...
Fick min första tussilago häromdan... Låter säkert yberfånigt men den satt som handen i handsken...

Så nu vet ni de med =)

Nä... ta o fortsätta göra ingenting kanske... Väntar på sista tvättmaskinen så den blir klar... Filtarna till soffan som ja ska hänga ut tänkte jag...

Känner mest att jag skulle behöva en kram... Inte ens sådär kram bara för att, utan en såndär som verkligen känns enda in i benmärgen... Hajjar ni?! Men de e ju inte så lätt när ja sitter här alldeles ensam jue...

Nämen ha en underbar helg nu då på er...
Ja ska njuta av morgondagen i storstaden..

puss puss

jäkla trött på min kropp nu så ni anar inte... Vakna imorse igen av att de bara högg till o gjorde så jäkla ont så började krigszonen igen *suck*

Jobbet va rätt tufft idag... De blev till att kämpa stundtals men dagen rullade på o till slut fick vi gå hem... Imorgon har ja bara lite målning till frukost sen slår vi igen för att grejja med annat.... De e verkligen behövligt nu när de ser ut som de gör där borta... 

Annars inget nytt direkt...

Sonen får sina utbrott då o då... mer eller mindre dagligen... Lilltjejen har sån fruktansvärd växtvärk... den kommer o hår hela tiden men inte så konstigt såsom hon skjuter i höjden... 

På tisdag... närmare bestämt om en vecka är det dags att fara in till BUP o se vad dom kommit fram till ang sonen... sjukt nervös inför de mötet... sen ska ju sonens far med så de kan ju bli spännande... 

Till helgen blir det äventyr o hälsa på min äldsta bror o hans sambo.. längtar som tusan... 

Många tankar har jag... på både gott o ont...

just nu har ja så himla ont så ja hoppas innerligt att ja kan sova en stund inatt iaf o att tabletterna snart börjar hjälpa igen...

Orkar seriöst inte gå runt o ha de såhär...

Jag blir/är trött o grinig o ligga går ju inte heller..

Ni hör väl hur illa jag har de va??!!

Jaja nu blire försöka sussa lite

natt natt på er godingar

Helgen har varit ok får jag nog säga... Eländet har avtagit igen men ja märker direkt när ja inte tar min medicin som jag ska... Undra hur länge de här ska fortsätta nu... Ja vill bli av med eländet så jaa kan leva ett "normalt" liv... Iaf en sak mindre att gå o nojja sig över o va rädd över...

Min fina vän ringde i fredags... Ja va ju hemma från jobbet eftersom ja inte fixa o gå så mycket...
Ja vila.. Så ringde telefonen o jag blev klarvaken... Han gav mig beskedet att han har cancer... Dock verka den godartad o de blir op inom 3-4v... De gjorde så jävla ont i mig så ni anar inte... Hela kroppen  bara skrek o va ville bara krypa ner under täcket o hoppas att jag drömde.. men de gjorde ja ju inte..
konstigt de där...
Livet tvärvänder hela tiden.- De går så upp o ner så jag hinner inte ens med i vändningarna.. Ibland kommer glimten ibland kommer den svarta natten... Hur ska man hinna med o hantera eländet då undrar jag...

Idag blire att fara till lillebror och hans familj då hans lille pojk fyller 3 idag... Tänk att det redan gått tre år sen jag var med när den lille krabaten kom till världen...

Tänkte haft sovmorgon idag men de gick bara inte... En annan dag... Dock har jag sovit inatt...

Jjaja... nun ska ja ta o grejja lite här så e blir nått gjort.- har lite för mycket tankar men dottern är vaken o pratar hela tiden så ja har lite svårt att ösa ur mig känner jag.. får se om de blir ikväll när barnen sover...

Ta hand om er där ute så länge så kanske vi ses nån gång

pöss