Bara skrika rätt ut...
Ta bilen o bara dra hem till dig o va i din famn... Förklara lixom.. Men de hjälper inte.. Ja vet ju redan... De går inte...
Har knappt sovit ett skit... Den här natten blev de många funderingar... Många tårar har fällts o ja... ja känner mig så jävla kass...

Jag fick så fina ord igår. Dom värmde så gott så ja tror ingen skulle förstå hur mycket jag än skulle kunna förklara... Jag undrar så vad som händer i ditt huvud... Hur du tänker ibland... Men jag vet också att jag kommer nog aldrig få svar på dom...
Känner jag mig själv rätt... Så kommer jag nog be dig att ses idag.. men vi får se... ja kanske bara stänger av..

Är så fruktansvärt trött... Skakis i hela kroppen o blöder om en gris...
Ja har inte vågat berätta för nån än att jag knappt orkar köra bil längre... Men de märks nog snart eftersom ja knappt kör alls nu... Idag kör vännen min in oss till sjukhuset...
är iaf glad över att jag har såpass mycket stake i mig så jag vet när ja kan köra o inte.. När det är dags att stanna för en paus...
Ja vill inte ha de såhär längre...

Vill skrika ut till hela världen hur jäkla mycket ilska jag har inom mig...
Hur mycket frustration som finns...
Hur innihelvetes mycket jag vill hjälpa mina nära o kära som jag inte orkar finnas där för fullt ut just nu..
Jag vill så MYCKET!!!

En av mina finaste vänner har cancer... På fredag är det dags för h*n att få opereras.. Nervös?! Ja självklart... De gör ont i hela mig... Jag är rädd.. Lika rädd som personen i fråga.. Sen väntar ännu en op snart.
Min syster.. Min älskade syster som jag skulle kunna gå genom eld och vatten för.. Ja önskar bara just nu att jag kunde göra lite mer för er <3
Min mor som börjar bli virrig... De syns mer o mer för var gång jag träffar henne.. De smärtar ända in i ryggraden...
Min vän som tappat tron om livet... Som just nu bara är... Inte mer...
Min son som lever i ett helvete som vi inte kan ta oss ur än...
Min kropp som säger att de får va bra nu... Blödningarna fortsätter o fortsätter.. smärtan kommer o går..
Ekonomin är rasad sen en tid tillbaka...
Hjärtat som inte får iordning på sitt heller för stunden...
Mina syskon som jag knappt orkar varken ringa eller hälsa på längre...
Ja känner att ingen förstår.. Jo min syster.. Hon förstår.. Men jag vill inte lasta nån.. Ja ska försöka klara de här...
Mitt jobb... mitt älskade place.. Som jag nu inte kan vara på... Som ja saknar så innihelvete.. Som jag hoppas finns kvar när jag är bra igen..
Min fina vän.. som varken vet ut eller in...
O så H*N... ja vad säger jag där... Mitt hjärta bara skriker... Hela jag skriker inombords...


Men vart jag än är någonstans... Så är vissa med mig så otroligt varmt i hjärtat...
O dom orden jag fick igår kommer jag värna om så länge jag lever...


Ibland gör det ont att älska... Men ibland gör de ondare att inte få älska...

Dags att börja förbereda oss för att fara in till sjukhuset o se vad dem har att säga ang min älskade pojke... Nu är dagen D här...

Wish us luck <3

Nu igen då *suck*
Om ni visste vad jag är trött på det här nu... Jag samla mod till mig hela dagen igår för att våga ringa sjukhuset igen... Vilket jag också gjorde... Men eftersom inte min läkare va inne så skulle hon ta upp det med ett annat sjukhus som skulle ringa mig eftersom det här tar knäcken på mig psykiskt... Meeen ringde de nån?! NÄÄÄ!! Fan heller att dom gjorde... Så nu sitter jag lika undrandes som innan...
I fredas jälpte min älskade syster mig att få tag i några andra tabletter som borde funkat... Så eftersom mina som SKA funka INTE funkar (trots ordination från läkaren) så testade jag nu dessa... Men utan resultat *ledsen* Ja hade verkligen hoppats på att dom skulle hjälpa men nä...
I lördags va jag ock några till upp och hälsade på min bror och hans sambo över dagen då jag fick deras gamla säng då dom har bytt...
Mitt elände har ju ändå funkat så länge jag legat eller suttit still så ja tänkte att resan ändå skulle bli lätt då jag slapp bära...
Men tji fick jag.. På vägen hem i bilen högg de bara till i bilen så kompisen fick stanna så ja fick gå ur.. o då börja de med rasande fart..

Så dom körde mig direkt hem o ja fick springa på dass... O de rann o rann o ja.. rann ännu mer..
Jävla förbannade skit!!!

O jag är så megatrött så ni anar inte... De känns som om ja varit vaken i flera dygn.. Kroppen går lixom i slomotion på nått vis o ja.. svårt att förklara... Ja e bara ybertrött hela tiden...

O ja skäms.. så innihelvete skäms jag.. Ja kan inte jobba.. eftersom jag har stående/gående/stress och tunga lyft på mitt arbete så funkar de inte alls...

MEN... Jag har iaf världens underbaraste chef.. Om ni bara visste... Han är.. ja helt amazing...  O kommer alltid att vara oavsett... Han skulle ja inte byta ut för allt guld i världen...

Så idag har jag befunnit mig hemma... Jag va o hälsa på jobbet och pratade lite med chefen... Men de gjorde så ont.. Tårarna rann o ja.. de gick inte.. Ja känner mig så världelös så ni anar inte...

Imorgon är dagen D här... Då är det dags för mig och sonen att fara till sjukhuset och få hans diagnos.. Ja mår så jävla dåligt över de här... Jag är rädd helt enkelt... Rädd för hur folk ska behandla min älskade pojke...
men passar inte min son folk.. så passar dom fan inte mig heller. De saken ska dom ha jävligt klart för sig!!!

Återkommer imorgon om jag orkar...

Tamejfan HEEEEELA tiden... Jag är så jävla trött på o höra...
Va långsamt de går.. (när linan går på över 2.0)
Ååå va de e segt...
Har ju inget o göra...
Varför backar vi för...
Varför står vi still...
Vadå har du mycket att måla..
Ja, nä jag vet inget. Jag TROR vi tog bort allt...

GAAAAAAAAAAAAHHHHH
Ibland önskar jag helt ärligt att jag skulle kunna dra te folk när som...

Vissa förstår inte... Ja har försökt måla bort en massa.. plus grejjat med annat... TROTS att min kropp är helt ur balans o jag blöder som en gris.. Dock lugnade de sig lite.. men bara LITE igår... Men va fan satte fart idag då när jag fick panik o blev tokarg på jobbet... Jo NIAGARFALLET is back *SUCK*
Ibland tror jag att folk retar upp mig för o testa gränserna.. Ingen jävel förstår hur jävla psykiskt jobbigt de här är o hur jäkla trött jag blir av både blödandet o medicinerna.. Ja försöker ju så gott de går även om ja inte är fit for fight till 100%
Jag får ändå en massa gjort...
O ja vill ju va på jobbet... Ja vill måla... Men jag vill INTE höra allt jävla gnäll HELA TIDEN!!

Idag fick jag iaf nog.. så jag åkte hem.. Tur va nog de eftersom de bara öser ur mig... Tryckt på stereon på bott o bara sitter här o glor i princip...

Sonen har varit iväg med sin far idag på EEG men jag vet inte hur de har gått än då dom behövde sova efter...

Ringt fk med eftersom dom hade spärrat mig där.. Varför förstod jag inte men nu är problemet löst efter etthundrafyrtioen före mig i kön... Heeeelt sjukt att dom ens får ha såna köer... Det är inte alla som har tid att sitta i kö en halvtimme för en minuts prat lixom.. Nu tog mitt lite längre tid o lösa, men eftersom ja har en dålig dag idag så fick fk skopan...

Imorrn fyller en väldigt kär vän till mig år så idag blire att åka dit på lite tårta =) De e mumsit som tusan :P
Imorrn far jag äntligen till min kära bror och hans sambo över dagen... Saknar dom som tusan även om ja träffa dom en snabbis nyss..

O syrran saknar jag som helvete... Ska försöka ta mig tid att åka ut o tjöta lite skit snart... Har bara blivit så mycket emellan ett tag o mitt psyke har väl inte varit världens bästa..

När ja kom hem förut.. arg som ett bi så försökte ja ändå se nått positivt med allt... Men de hitta ja inget.. Såklart.. Så ja botta stereon o öppna balkongdörren... Vet ni hur sjuuukt underbart det är att kunna ha den dörren öppen...

Ja vill ha vår.. Lite varmare än såhär.. Känna fjärilarna i magen o den där alldeles speciella vårkänslan som sprider sig i hela kroppen... Den hörrni... Den gillar Kat ska ni veta...

Finns någon som gjort mig jätteglad den här veckan.. Sådär så de verkligen skiner inom mig... De värmer så gott ska ni veta...
Fick min första tussilago häromdan... Låter säkert yberfånigt men den satt som handen i handsken...

Så nu vet ni de med =)

Nä... ta o fortsätta göra ingenting kanske... Väntar på sista tvättmaskinen så den blir klar... Filtarna till soffan som ja ska hänga ut tänkte jag...

Känner mest att jag skulle behöva en kram... Inte ens sådär kram bara för att, utan en såndär som verkligen känns enda in i benmärgen... Hajjar ni?! Men de e ju inte så lätt när ja sitter här alldeles ensam jue...

Nämen ha en underbar helg nu då på er...
Ja ska njuta av morgondagen i storstaden..

puss puss

jäkla trött på min kropp nu så ni anar inte... Vakna imorse igen av att de bara högg till o gjorde så jäkla ont så började krigszonen igen *suck*

Jobbet va rätt tufft idag... De blev till att kämpa stundtals men dagen rullade på o till slut fick vi gå hem... Imorgon har ja bara lite målning till frukost sen slår vi igen för att grejja med annat.... De e verkligen behövligt nu när de ser ut som de gör där borta... 

Annars inget nytt direkt...

Sonen får sina utbrott då o då... mer eller mindre dagligen... Lilltjejen har sån fruktansvärd växtvärk... den kommer o hår hela tiden men inte så konstigt såsom hon skjuter i höjden... 

På tisdag... närmare bestämt om en vecka är det dags att fara in till BUP o se vad dom kommit fram till ang sonen... sjukt nervös inför de mötet... sen ska ju sonens far med så de kan ju bli spännande... 

Till helgen blir det äventyr o hälsa på min äldsta bror o hans sambo.. längtar som tusan... 

Många tankar har jag... på både gott o ont...

just nu har ja så himla ont så ja hoppas innerligt att ja kan sova en stund inatt iaf o att tabletterna snart börjar hjälpa igen...

Orkar seriöst inte gå runt o ha de såhär...

Jag blir/är trött o grinig o ligga går ju inte heller..

Ni hör väl hur illa jag har de va??!!

Jaja nu blire försöka sussa lite

natt natt på er godingar

Helgen har varit ok får jag nog säga... Eländet har avtagit igen men ja märker direkt när ja inte tar min medicin som jag ska... Undra hur länge de här ska fortsätta nu... Ja vill bli av med eländet så jaa kan leva ett "normalt" liv... Iaf en sak mindre att gå o nojja sig över o va rädd över...

Min fina vän ringde i fredags... Ja va ju hemma från jobbet eftersom ja inte fixa o gå så mycket...
Ja vila.. Så ringde telefonen o jag blev klarvaken... Han gav mig beskedet att han har cancer... Dock verka den godartad o de blir op inom 3-4v... De gjorde så jävla ont i mig så ni anar inte... Hela kroppen  bara skrek o va ville bara krypa ner under täcket o hoppas att jag drömde.. men de gjorde ja ju inte..
konstigt de där...
Livet tvärvänder hela tiden.- De går så upp o ner så jag hinner inte ens med i vändningarna.. Ibland kommer glimten ibland kommer den svarta natten... Hur ska man hinna med o hantera eländet då undrar jag...

Idag blire att fara till lillebror och hans familj då hans lille pojk fyller 3 idag... Tänk att det redan gått tre år sen jag var med när den lille krabaten kom till världen...

Tänkte haft sovmorgon idag men de gick bara inte... En annan dag... Dock har jag sovit inatt...

Jjaja... nun ska ja ta o grejja lite här så e blir nått gjort.- har lite för mycket tankar men dottern är vaken o pratar hela tiden så ja har lite svårt att ösa ur mig känner jag.. får se om de blir ikväll när barnen sover...

Ta hand om er där ute så länge så kanske vi ses nån gång

pöss 

Sen ett tag tillbaka... Två snarkande bredvid mig o här ligger jag med huvudet fullt av tankar... 

Konstigt hur livet kan kastas runt som en orkanvind... Ömmar som fan i magen men de går bättre i ryggläge än när ja är uppe o går... Ångest över att jobbet börjar om ett tag o ja inte fixar o va på plats... 

känner att ja börjar få svårt att uttrycka mig...

Trött på att inte känna igen mig själv längre.. Saknar vissa delar av mig mer o mer... skulle nog kanske börja läsa lite psykologiböcker... inte för att jag måste utan för att jag vill...

Tog nyss en cigg på balkongen... Helt tyst ute... så lungt o skönt... men snart vaknar byn o vardagen sätter fart... igen.. 

Får väl passa på att njuta av stunden när mina ♥ ligger o sover så gott bredvid mig...

Ja kan inte säga så mycket mer... hur skulle nån förstå.. när ja knappt gör de själv... 

Valet är kluvet o ganska svårt just nu... 

Nu är botten nådd... Ja ger upp.. Ja helt enkelt skiter i vad som händer nu... De går åt helvete i vilket fall hur jag än bär mig åt...
Folk tror nog att jag bara är ute efter nån jävla sympati men tro mig det är de minsta jag behöver just nu...
Psyket svackar.. Som vanligt.. Men på nått sätt har jag ändå fått för mig o le lite mer.. försöka vända ledsamheten till något glatt... O ja tänker på ett lite annorlunda vis nu... Försöker iaf... Men så säger kroppen ifrån IGEN.. va fan ska ja göra då...
ja tycker det är så jävla pinsamt o NEJ jag vill inte prata om de offentligt... Ja skäms så ni anar inte när de blir såhär o att jag inte kan jobba... Psyket fixar jobbet men när krigszonen börjar o de räcker med att jag tar ett steg så rinner de... Sitter ja still står de lite i schack tills jag börjar röra på mig igen... Ja förstår inte att de inte bara  kan sluta nu... De lixom räcker...
Det här är inte jag längre.. Ja känner snart inte igen mig alls.. Ja vet att jag är född med ett temperament ja önskar kunnat vara lindrigare men seriöst... Nu får de fan va bra...

E så jävla less på allt.. O då menar jag ALLT... Måste ja börja va vekling o få gå hem från jobbet så loosar ja pengar där.. Har lixom inge val.. Nu kostar resor till o från sjukhuset plus att mina timmar går åt... Jo jag vet att man kan få reseersättning o den kommer ja söka men det är självkostnadspris på helvetet också...
Ja märker att ekonomin går åt helvete men är de ens värt o försöka rädda när de ändå går utför.. Kanske bara skulle ge fan it... Ja fixar ju tydligen inte o va på min arbetsplats heller som ja VILL och som jag BORDE!!

Sonen mår sådär... Gör så ont o se honom... Han undrar men nu säger han inget igen... Han skruvar mest på sig om ja säger nått o utbrott är på väg.. Då backar jag.. för ja orkarinte.. vilket betyder att han än gång fått visa att han kan styra sin mor mer o mer...

Vet ni vad... Jag är så innihelvete avundsjuk på er som är två... Som kan dela på ansvaret... Ni som oftast gnäller mest att den ena gör aldrig si o den andra gör aldrig så.. Vet ni vad... VA FÖRIHELVETE GLADA över att ni har varann o kan hjälpas åt!!!
Ja skulle sååååå gärna vilja byta med dom asen som bara gnäller o gnäller.. som har två inkomster, "normala" barn i lite trots... Som kan gå till jobbet som vanligt, lämna barn.. komma hem, umgås... betala räkningar utan o vända o vrida... Åka ut med barnen på helgen som en FAMILJ o hitta på nått kul utan att matpengarna ska bli drabbade... Kunna åka ut o köpa nya kläder när barnen faktiskt behöver än att vänta endast till vår o höst när klädbytardagarna är.. Kunna köpa den där begagnade cykeln i rätt storlek till barnen än att dom ska få cykla på för små eftersom mamma inte har råd o köpa en ny än....
Dom som är två o barnen har en halvkass vecka kan man dela på de mer.. Ikväll kan väl du natta älskling så gör ja nått annat... Så kan jag ta de imorrn så du får lite egen tid...

Här får man tjata o tjata o tjata o tjata o hoppas att sonen går in i sitt rum o lägger sig i sängen... O får man väl inom honom dit så somnar han inte iaf... Senär han megaastrött på morgonen vilket leder till ännu ett utbrott...

Va på BUP häromdagen då sonen gjorde sina tester... O som jag förstod så tröttna han, drog mössan över huvudet o la sig o sov i fotöljen o sket fullständigt i vad läkaren fråga honom...
De känns som om pojken ändrar sig lite beroende på vem hanär med.. Ja kan inte riktigt sätta fingret på det än men nått är de... Sen ville läkaren att han skulle börja gå hos sjukgymnast pga att grovmotoriken är så dålig o eftersom ja anser att den blir sämre igen... Vilket betyder ÄNNU MER TIDER O MÖTEN.... Men va gör jag inte för hans skull...
Svårt o förklara för folk bara.. Både på jobbet o privat... De känns som om dom tror att jag är världens latmaskk som helst ligger på soffan o pillar naveln o bara säger saker om livet för att få sympati..
Tro mig.. ja byter gärna...

Ja e så jävla trött jämt... Så sjuuukt trött.. o medicinerna nu gör mig ännu tröttare... Blödandet går mig på både nerver o psyke.. Allt tjat får mig att bli tokig... Alla måsten får mig att bli.. ja ja finner inga ord...
JAG VILL BARA HA ETT NORMALT JÄVLA LIV!!

Ja som lider av en typ av kontrollbehov har tappat allt... Ja kan inte planera ett skit längre.. Ja får fortsätta med mina listor för att försöka allt gå ihop bara. Ta dag för dag helt enkelt.. Men de e ju inte jag.. ja trivs inte så..
Äre såhär jag ska leva nu... Så vet jag helt ärligt inte om ja vill de längre.. Om det ens är värt de...

Jag undrar så jäkla många gånger vad jag har gjort för fel för att ha de såhär... För att aldrig få de att bli bra... De behöver inte bli guld o gröna skogar även om det är de ja önskar.. Vem gör inte de lixom... Just nu skulle bara de räcka med lite bättre.. i taget.. tills jag står stabilt igen...
Kommer det en riktig glädje.. för de händer ju faktiskt emellanåt... Inte tillräckligt som ja skkulle önska men ändå nått litet i vardagen...
Så blir det ett nedtryck som inte är av denna värld... De e fan inte värt de...
Om nån bara kunde säga till mig att det är såhär de kommer o va så kanske man skulle kunna börja acceptera de.. Men ja tänker FAN INTE låta de fortsätta år efter år efter år.... THAT´S IT...

Nån av annan åsikt kan helt enkelt dra åt helvete känner jag...

O dom som bara låtsas finns i våra liv behöver inte besvära sig alls... Ja behöver inte de just nu...
Ja vet att nyfikenheten kan ta över ibland... Men det är VÅRA LIV de handlar om inte nån jävla dokusåpa eller nån taskig film även om de känns så... O är ni så innihelvete nyfikna o pratar en massa dynga så fråga rätt ut eller kom hit.... De vi lider av smittar inte...

Nä just nu drömmer jag om att ja skulle få bort alla lånen... Slippa må dåligt över räkningarna som ska betalas varje månad.. Då hade ja kunnat fara ut o köpa några nya kläder i butik ibland... Då kunde ja o barnen kunnat hitta på mer... Gå på bio, åka till leklandet, badhuset osv... Men som där är nu får dom göra det med pappa... Fara o hälsa på min bror o hans sambo...  
Få diagnos och hjälp med sonen... Tips o tricks på hur jag ska gå till väga för att iaf lindra utbrotten betydligt...
Få iordning på hemmet... Så som ja en gång drömt om... Nu är det rätt långt ner på min priolista men nått ja ändå önskar lixom...
Sluta stressa o känna panikångesten över allt var o varannan dag.. mer varje dag nu faktiskt...
Kunna SOVA EN HEL NATT utan att vakna 511 gånger... Med panikångest, mardrömmar osv.. Slippa gå upp på natten för att få lite egentid.. Tänk att bara kunna få SOVA!!! Bara en sån sak...
Ja drömmer som många andra om en andra hälft.. men har nog insett att jag behöver nog få iordning på mig o vårat liv innan jag kan släppa in någon... O ja tror inte att nån skulle stanna ändå som läget är idag...
Om de nånsin ens kommer någon...

Pengar är inte allt... Nä de kanske det inte är.. Men jävlar va det är MYCKET för en enklare vardag!!!!!

jag ska förklara mig riktigt...

Har varit en riktigt ner o upp dag... Fruktansvärt jobbig morgon men vi kom iväg till slut... 

Jobbet gick sisådär men fick ändå endel gjort :-) 

Efter jobbet blev det en sväng till vännen sen hem då mor o far va här på besök... 

Sen kom vännen o hm.. ja ja vet inte vad jag ska säga än...

Ja försöker, ja kämpar men de e så jäkla svårt... Ibland önskar jag att de vore så mycket lättare med vissa saker... 

Ligger i min säng... njuter som tusan men tankarna springer iväg till morgondagen... Imorgon ska sonen testas på BUP hela dan o se om han får någon diagnos eller inte... De gör ont i hela mig... sista tiden nu har de kommit ganska många utbrott... de gör ont o de tär så hårt... 

Kanske borde försöka sova lite vilket inte kommer att gå så bra men så ja orkar med morgondagen

Tätt intill natt natt